!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

Din webbläsare är in- eller utzoomad (). Använd din webbläsares zoomfunktion för att återställa zoom-läge till 100%, alternativt tryck CTRL + 0.

MENY

SÖK

Märkliga namn

Kanske har du funderat på de namn som finns på Tomtebo? Vad var egentligen vittror och huldror för någonting? Nästan alla våra namn är hämtade från folktron, och här nedan följer en lista på namn som man kan undra över. Den facklitteratur som för det mesta har anlitats har varit Ebbe Schöns utmärkta Älvor, troll och talande träd och Svensk folktro A-Ö samt Nationalencyklopedin.

Vättarnas allé
Vättarnas allé är paradgatan genom Tomtebo. Den är avstängd för bilar och går från Älvans väg till ULTRA:s ändhållplats. De varelser som fått ge namn åt allén är vättarna. Vättarna var ganska små och egensinniga varelser, som kunde bli mycket irriterade när de blev störda. De kunde bo under marken och de många historier som ofta berättas handlar om hur vatten eller urin från boskapsdjur rinner genom bondens golv ner på vättarnas bord eller ner i deras sängar. Om inte irritationsmomentet omedelbart flyttades kunde bonden vara säker på att hämnd skulle utkrävas. Småbarnsskrik kunde tolkas som att vättarna pinade de små liven. Andra straff kunde vara sjukdomar och olyckor. Om bonden, däremot, faktiskt flyttade exempelvis en pinkande häst, kunde vätten ta hand om hästen varje natt så att den var nyryktad på morgonen.

Älvans väg
Vårt eget vägnamn låter ju rätt gulligt, men älvor lär ha varit farliga väsen. De ägnade sig ofta åt ringdanser och vanliga människor som fick syn på dem kunde, om oturen var framme, bli tokiga. Vidare kunde älvor kasta sjukdomar på människor, men älvorna kunde fås att bli mindre avogt inställda med hjälp av gåvor. Favoriten var lite guld från vigselringen. Älvorna var oftast klädda i vitt och ansågs sagolikt vackra. Idag kan man ”se” älvor tidiga morgnar och sena kvällar om det ligger dimma på någon äng. Själva dimman är ju som bekant älvorna. Hos Shakespeare kan du läsa om älvor i En midsommarnattsdröm.

Vittervägen
Vittervägen är ju en annan stor väg som går genom Tomtebo. Vitterfolket som fått ge namn åt vägen är en speciell norrländsk företeelse. De var en blandning av vättar, troll och skogrår (skogsfruar). De var av olika längd och just längs norrlandskusten kunde de vara av människostorlek. Vittrorna var i likhet med älvorna inte heller speciellt snälla varelser, eftersom de bergtog människor och bytte till sig människobarn precis som trollen. Med att bergta menas just att bli tagen in i ett berg fast på ett övernaturligt sätt. Om man hade riktig tur och fick tag i en vitterko, var det bra för ens mjölkförsörjning, eftersom den gav mjölk i rikligare mängder än en vanlig ko. Vittrorna skiljde sig lite grann från vättarna genom att för det mesta bära röda kläder. Dessutom ansågs vitterkvinnorna mycket snygga och lockade vanliga män till umgänge.

Skogsråvägen och Huldrans väg
Skogsrån, eller huldra som det heter på norska, var enligt sägnen en mycket sexig kvinnlig varelse. Hon höll, precis som namnet antyder, till i skogen. Hennes älskare var de män som hade skogen som arbetsplats, t.ex. timmerhuggare, skogvaktare, kolare, tjärbrännare och jägare. Framtill såg hon mycket bra ut, men baktill kunde hon ha hål och vara rutten eller t.o.m. ha svans! Den här myten uppstod förmodligen p.g.a. männens behov av ömhet och närhet när de vistades utan kvinnor i skogen.

Tomtebo
Det finns i huvudsak två olika slags tomtar, gårdstomten och jultomten. Gårdstomten var en liten varelse som tog hand om en bondes gård och framställdes ofta som ett snarstucket och argsint litet väsen. Om gårdsborna gjorde som han ville var han en duktig och lojal medarbetare, men om motsatsen förelåg kunde han dela ut allehanda straff, både av lindrigare och svårare art. Om gårdstomten blev tillräckligt provocerad, till exempel av lättja och fylleri, kunde han försvinna från gården och då kunde man vara säker på att olycka skulle komma över gården. Vi har ju vår egen gårdstomte här på Nornan och det är vår vaktmästare Mikael Norén och han verkar bara ha fått de positiva sidorna.? Den andra tomten behöver knappast någon närmare presentation. Han kommer en gång per år på julaftonen. Namnet Tomtebo i sig är hämtat från en ensamgård som låg strax söder om Nydalasjön.

Sjöfruvägen
Sjöfrun är i mångt och mycket lik skogsfrun. Hon var också sexig och hade ryggproblem. Hon älskade sjömän och blev ofta närgången och de som hade gett sig hän åt henne en gång miste rätten att säga nej till henne nästa gång hon kallade. Men ibland hände det faktiskt att hon bara ville ha en gåva, och fick hon det kunde hon skydda givaren när han var ute på havet.

Lyktgubbar och Irrbloss
Irrbloss är ljusfenomen som man ibland kan få se på myrarna här runtomkring på Tomtebo. Den som bar irrblosset var naturligtvis lyktgubben, och hade man kommit vilse kunde han visa folk tillrätta igen. Han gjorde dock inte saker helt gratis och man var tvungen att ge honom lite pengar, annars blev man omedelbart förflyttad till en enslig plats och man var tillbaka på ruta 1 igen, d.v.s. vilse!

Fablernas väg
En fabel kan bland annat vara en berättelse där djur har mänskliga egenskaper. Fabeln har alltid ett budskap, som vi människor ska dra en lärdom ifrån. En sådan kan vara: ”’Surt’ sa räven om rönnbären.”

Nornan

Nornan Urd. Staty på Nornanplatsen.

Vårt eget kvarter heter som vi alla vet Nornan. Hon är ett kvinnligt väsen som bestämmer människornas och gudarnas öden. Nornorna är enligt traditionen tre till antalet och heter Urd, Verdandi och Skuld. Vår norna är förmodligen Urd som står staty på Nornaplatsen. På sin axel har hon ekorren Ratatosk, som springer som budbärare mellan olika gudar och gudinnor.

Text: André Odeblom